THANK YOU STRANGER, FOR YOUR THERAPUETIC SMILE!

Hej. Jag heter inte Amanda. Nädå, för jag heter Ludvig. Jag har lyckats ta mig in på denna blogg, och vad som händer härnäst är helt upp till mig.
Jag skulle kunna skriva ett sjukt bloggromantiserat inlägg och gång på nämna ordet "fint", och uttrycket "jag dör lite" varje gång det handlar om något som är bra.
Eller så skulle jag kunna skriva ett hejkomochhjälpmig-inlägg som skriker för uppmärksamhet.
Eller ta bilder på mig själv och säga att jag ska träffa kompisar. Helt utan finess.
Eller...

Ja, ni förstår, möjligheterna äro utgrundliga. Så vi kan börja med en liten presentation av mig.

STEG 1 AV PRESENTATION: Starta valfri låt på denna spellista för att lära känna musikaliska Ludvig.

STEG 2 AV PRESENTATION: Scrolla ner, titta, läs, scrolla, etc.

LUDVIGS PRESSSENTATJON!


Sådär kan jag se ut när jag hittar en systemkamera och poserar á la blogg.


Sådär kan mina sockar se ut när jag väljer att ha på mig dom.


Sådär kan min mikrovågsugn se ut när min skalle speglas i denne.


I min spegel finns en liten Lou Reed.


I taket på mitt rum finns en helt omotiverad fotbollslampa. Ovanför min säng hänger en stor kvinna.


Jag kan stå inne i rum som helt saknar tanke på genus och klämma fast Bubblan mellan min axel & mitt huvud samtidigt som jag ser allmänt äcklig ut.



På min hylla finns lite blandat pickeljockel. Smurfar, skivor, läskburkar, ett monster som ser farligt ut men egentligen är snällt, och lite sånt trevligt.

Vad mer kan vi säga?? Jo:

Jag tycker INTE om sär skrivning.

Jag tycker INTE om folk som använder sig av "de" och "dem" och inte fan vet i vilka tillfällen man ska använda dem.

Jag tycker om chokladfingrar och maränger.
_______________________________________________________________________________________________

INLÄGG!

Det är sommar idag. Men jag har jeans på mig, ty det är kallt. Jag ska tälta inatt, det kan bli väldigt kallt.
Den här sommaren är ändå, trots kylan idag, mycket väl godkänd än så länge. Och än är den inte slut.
Jag ska försöka hitta på massa roliga upptåg den resterande tiden av denna fantastiska årstid. Eller sitta hemma och må dåligt. Jag tror att det blir en blandning av båda faktiskt. Det kanske blir fint. Det kanske blir en jakt på lycka. Hur som helst så ska jag leva. Att dö kan vara slösigt.

Tack för din tid.

Med vänliga hälsningar och varma kramar så säger jag, Ludvig, adjö för denna gång.

Puss!

Kommentarer
Postat av: Runa

Asså Ludvig, klockren!



''Sådär kan mina sockar se ut när jag väljer att ha på mig dom.''



2011-07-13 @ 20:51:49
URL: http://runatuna.blogg.se/
Postat av: agnes

applåder!!

2011-07-13 @ 20:52:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0