Tystnaden som uppstär när amanda går steget för långt.

JA JAG ERKÄNNER, jag är den där människan som går steget för långt i konversationer och som folk blir nervösa av för att dom inte vet vad dom ska svara, utan istället gör ett litet nervöst skratt för att ha något att säga. Det är jobbigt och främst ytterst pinsamt att vara en sån typ, dom är HEMSKA. Det är jobbit att ha samtal med sånna konversationsdödare, nervösskrattet är lixom den ända vägen ut från en sån situation. Jag vet inte heller hur jag ska göra när jag inser att jag just har mördat ett samtal heller. Det brukar sluta med att jag börjar prata om något HELT annat, eller svara med ett nervöstskratt jag med.
Nu har jag lättat hjärtat på den punkten. Jag är inte en konversationsdödare med flit. Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0