wisselpipans

HEJ VAFAN!
Här sitter jag och borstar tänderna i all min stolthet. Fick lite lust att slänga upp ett till inlägg på denna blogg som inte ens tillhör mig. Det kändes lite glest med uppdateringar nu när Amandish inte är hemmma. Om ni tycker att jag uppdaterar för ofta så är det bara att säga ifrån! Då kommer jag fly från datorn på en gång och gömma mig under sängen. Typs.

OH GET ME AWAY FROM HERE I'M DYING

Det är ungefär precis 22 dagar kvar av sommarlovet. Alltså drygt 3 veckor. Alltså 3/4 av en månad.
På den tiden borde jag ha vett att hitta på något roligt, istället för att borsta tänderna framför datorn.
Kanske borsta tänderna utomhus! Det hade varit lite wild&crazyy. Större bedrifter än så lär det inte bli trorjag.

HAN VAR EN ÄNGEL



Slänger upp en bild på min minsta katt. Bara för att fylla ut liksom. Man kan väl säga som så att hon är fin. Hon har energi som endast går att hitta hos barn. Energi som jag avundas. Jag skulle vilja vara en katt. Eller en fågel. Vilketsom, båda alternativen verkar underbara.

FÅR JAG SE DIG IKVÄLL?

Tack för mig!

TA VARA PÅ SOMMAREN

PUSS&HEJ!

Så var man tillbaks igen. Sådära en åtta dagar har gått sedan jag för första gången skrev ett inlägg här. Jag är dendär Ludvig.
Och vår kära Amanda då, hur är det med henne?
Jo, hon är i Göteborg och glassar omkring, fiskar krabba, har dåligt väder, badar och lite såntdärnt trevligt. Men nog om henne. På denhär bloggen finns det 625 inlägg, och en hel del av dom handlar mest troligt om henne, så har du behov av att läsa om Amanda så finns det mycket att se/läsa/kika på/skumma igenom.
Och Ludvig då; hur är det med mig?
Jo, jag är hemma i stan och släpar ut nån soffa i skogen, svettas, fantiserar, filosoferar och väntar. På vad vet jag inte riktigt, men jag väntar. På något revolutionerande, något nytt, något spännande, något fint, något lyckligt. Ja intfanvetjag, men jag väntar.

För tillfället då? Jo, Amanda sover och jag hammrar på ett tangentbord. Inte bokstavligen, ville bara uttrycka mig så. Det kändes rätt. Helt enkelt.

Idag spydde min kusin och han blev galet stolt. Han tyckte att det var fränt att han kunde se sin söndertuggade mat ligga på marken framför honom. "JAG KAN SE OLIVERNA, DOM VAR DELADE I TVÅ BITAR".
Ja, som du kan förstå så är han inte speciellt gammal.



En sak jag har lärt mig är att man visst måste ha bilder när man bloggar. Jag hade inga bra bilder att tillgå så jag fick snabbt fixa nåt skit jag hittade på datorn. En bild för att påminna om att även om allt suger (på bilden visas detta genom att det är vinter) så finns det alltid något positivt (på bilden så hade jag uppenbarligen roligt med en spark).

(((Jag är inte lika tjock som jackan försöker få mig att vara)))

PUSS

HA DET UNDERBART

SKIT I ALLT NEGATIVT

FOKUSERA PÅ DET POSITIVA

Hejdå på dig, du är en bra person
.

Hej. Jag heter inte Amanda. Nädå, för jag heter Ludvig. Jag har lyckats ta mig in på denna blogg, och vad som händer härnäst är helt upp till mig.
Jag skulle kunna skriva ett sjukt bloggromantiserat inlägg och gång på nämna ordet "fint", och uttrycket "jag dör lite" varje gång det handlar om något som är bra.
Eller så skulle jag kunna skriva ett hejkomochhjälpmig-inlägg som skriker för uppmärksamhet.
Eller ta bilder på mig själv och säga att jag ska träffa kompisar. Helt utan finess.
Eller...

Ja, ni förstår, möjligheterna äro utgrundliga. Så vi kan börja med en liten presentation av mig.

STEG 1 AV PRESENTATION: Starta valfri låt på denna spellista för att lära känna musikaliska Ludvig.

STEG 2 AV PRESENTATION: Scrolla ner, titta, läs, scrolla, etc.

LUDVIGS PRESSSENTATJON!


Sådär kan jag se ut när jag hittar en systemkamera och poserar á la blogg.


Sådär kan mina sockar se ut när jag väljer att ha på mig dom.


Sådär kan min mikrovågsugn se ut när min skalle speglas i denne.


I min spegel finns en liten Lou Reed.


I taket på mitt rum finns en helt omotiverad fotbollslampa. Ovanför min säng hänger en stor kvinna.


Jag kan stå inne i rum som helt saknar tanke på genus och klämma fast Bubblan mellan min axel & mitt huvud samtidigt som jag ser allmänt äcklig ut.



På min hylla finns lite blandat pickeljockel. Smurfar, skivor, läskburkar, ett monster som ser farligt ut men egentligen är snällt, och lite sånt trevligt.

Vad mer kan vi säga?? Jo:

Jag tycker INTE om sär skrivning.

Jag tycker INTE om folk som använder sig av "de" och "dem" och inte fan vet i vilka tillfällen man ska använda dem.

Jag tycker om chokladfingrar och maränger.
_______________________________________________________________________________________________

INLÄGG!

Det är sommar idag. Men jag har jeans på mig, ty det är kallt. Jag ska tälta inatt, det kan bli väldigt kallt.
Den här sommaren är ändå, trots kylan idag, mycket väl godkänd än så länge. Och än är den inte slut.
Jag ska försöka hitta på massa roliga upptåg den resterande tiden av denna fantastiska årstid. Eller sitta hemma och må dåligt. Jag tror att det blir en blandning av båda faktiskt. Det kanske blir fint. Det kanske blir en jakt på lycka. Hur som helst så ska jag leva. Att dö kan vara slösigt.

Tack för din tid.

Med vänliga hälsningar och varma kramar så säger jag, Ludvig, adjö för denna gång.

Puss!

jag har ingen inladdningssladd så ni får inte några nya bilder tyvärr. Jag ska gå till agnes nu och se om hon kanske vill följa med till stan och leta efter en. Så om vi har tur så behöver ni inte vänta särskilt länge!

Jag fick också en spik i foten!Jag glömde helt bort att säga det. Det var otroligt obehagligt! Den gick inte igenom utan satt som en sticka brukar fast kanske lite djupare. Jag blev så rädd/förvånad/panikslagen så att jag drog ut den på en gång. Det gjorde som tur var inte så ont och det började bara blöda lite. Men när jag kom hem så sa pappa att jag var tvungen att skölja rent ordentligt, för spiken hade varit ganska rostig och då kunde det bli väldigt inflammerat. Men det gick inte att få bort smutsen som var längs inne i såret så jag var tvungen att sprätta upp det! Aj säger jag bara! Inte mysigt på något sätt. Men jag fick iallafall bort det mesta och nu har jag plåster och någon läkande salva på. Dock kan jag knappt stå på hälen, det gör otroligt ont. Det blev jätte ömtåligt runt omkring såret så det kanske blev någon slags inflammation ändå. Jag hoppas att det inte blir värre för det blir ju inte så kul i Sundsvall!

Har just sett Never say never för första gången. Jag hade inget att göra så jag tänkte varför inte? Och oj, farlig film säger jag bara. Han är farligt charmig alltså. Man blev paralyserad när man såg den.

Frågade pappa idag om han hade några för små jeans som jag skulle kunna få och visst hade han det. Tänkte att jag kunde ha dom som lite hängiga jeans men dom var ganska sönder så dom passade inte så. Jag vet verkligen inte hur han tar sig till men på alla hans jeans så är det två stora hål på knäna, så jag klippte av dom till shorts ist. Men dom blev ju snygga iallafall. Pappa förstod sig dock inte på sig fickorna som hängde ut. Fast det gör väll inte jag heller egentligen...